Nu vet man varför.
I många år har jag medvetet slutat köpa slit-och-släng-produkter. Oavsett vad det är jag köper försöker jag hålla mig till den enkla regeln att en produkt jag köper, ja den ska hålla i 10 år. Minst.
Låter det lite knäppt? Kanske är det. Men i mitt kök har jag en brödrost som jag köpte när jag var student - för 12 år sedan. Jag har också en gammal kaffebryggare som fortfarande fungerar, och alla mina grytor och stekpannor kommer med rätt hantering och lite kärlek att vara längre än jag kommer att - utan problem. Mina rum är fulla av produkter som jag vill ha i minst tio år. På så sätt är jag väl lite miljömedveten och lite hippie-aktig.
Hemelektronik är knepigare. Jag försöker att använda de produkter jag har så länge det går. Min surfplatta är första generationens Nexus, jag tror den är 7-8 år gammal nu. Den börjar bli ordentligt slö. Datorn jag har i föräldrahemmet - som jag fortfarande använder för fullt - är nu 6 år gammal, och den telefon jag hade innan min iPhone var 8 år gammal.
Dock verkar det som vi går mot ett samhälle där slit och släng blir mer acceptabelt. Detta är fel. Företag som bygger skit ska inte belönas. Om en biltillverkare sålde en bil som blev långsammare efter 2-3 år, skulle folk personligen köra tillbaka bilen till - om inte rätt in i försäljarens - bilhallen. Så varför accepterar vi produkter som blir långsammare efter bara några år? Att hemelektronik blir prestandamässigt omodern är för mig något helt annat - det får vara okej, våra krav ökar ju - men inte att den blir sämre (och nej, det är inte samma sak). Min Nokia 3210, som fortfarande ligger hemma i hyllan, är precis lika bra idag som när jag köpte den 1998.
Så. Dags för en portföljgenomgång. Företag som bygger denna typen av avfall som sin affärsidé skall inte ägas. Jag är glad att jag inte längre äger firmor som Intel, Nvidia eller Cisco. Jag har aldrig ägt, och skulle heller aldrig äga Apple. Hur ser mina andra företag ut i detta avseende?
Har jag företag som inte producerar, eller inte har målet att producera hållbart och kvalitativt?
Företag som faller i fokus här är mina telekombolag. Telia, Tele2 och Telenor. Även om det kan argumenteras att bolagen utvecklar en infrastruktur för kommunikation som är ämnad att hålla i 10+ år, så är fortfarande en stor part, även en merpart, av tjänsterna kopplade till kortvariga produkter som inte håller särskilt länge. Det faktum att de utvecklar infrastrukturen gör att jag bedömer dem som okej - i alla fall i dagsläget.
Även IT-bolag är problematiska utifrån denna synpunkt, åter igen för att de handlar med produkter som inte har en särskilt lång livslängd. Samma argument gäller dock även här - de tjänster och lösningar man bygger till företag och offentliga organisationer skall hålla mer än 10 år. Därav även Atea, Tieto och Data Respons ganska okej.
Tillverkare av mat, produkter som gaser (Linde) och produkter med industriell applikation måste anses vara okej. Helt ärligt har jag inte koll på antal år av förväntad livslängd på dessa produkter, men det känns ändå som att bolagen här tänker relativt långsiktigt. Vad gäller råvaruföretag som BillerudKorsnäs och Huhtamaki så är deras disposables och förpackningsprodukter ett annat undantag - även om jag naturligtvis hade tyckt det var bra om alla hade med sig en kaffemugg överallt så att man slapp dessa evinnerliga pappersmuggar och papprodukter inom olika segment. Lite tveeggat svärd där, måste jag ändå säga. Det är bra att de arbetar ekologiskt och med miljötänk, men samtidigt säljer de produkter som utifrån sin funktion endast är menade att användas en gång innan återvinning.
Just elektronik och hemutrustning är väl boven i dramat, där slit-och-släng-kulturen har blivit lite av ett lockrop för många. Köp en kaffebryggare för 49:- istället för 499:-, skit i om den håller i 4 månader. Händer det, köp nästa. Det faktum att våra telefoner håller i 1-3 år har blivit normaliserat, och vi verkar inte bry oss längre eller på samma sätt om produkter faktiskt är hållbara hantverk eller inte.
Vad vill jag säga med detta inlägg?
Jag vill säga köp förnybara produkter och investera i förnybara eller hållbara produktideer.
Jag vill säga köp inte slit-och-släng-produkter om ni inte måste.
Jag vill säga tänk ekologiskt där det går.
Jag vill säga, tänk 2 gånger innan ni köper något. Behöver jag detta? Har jag gjort min research? Är detta bäst produkt för bäst pris?
Genom detta tänk blir man inte bara en mer medveten konsument, du börjar också spara mer pengar än du trodde var möjligt. Jag går inte till mataffären utan en inköpslista, och impulsköp är för mig nte ens ett ämne. Varje sak som åker i varukorgen har jag tänk över. "Behöver jag detta?" och "Hur kan jag använda detta?". Låter det jobbigt? Det kan det vara ibland.
Men jag tycker det är kul - och samma logik kan också, och bör också användas vid aktieköp.
Slutligen ett passande citat av Yann Martel som jag kan relatera till.
