"Set it and forget it" - så lever jag gärna när det gäller aktier, då jag är utdelningsinvesterare. Drömmen är att hitta bolag som går bra över tid, och där få saker "kan" gå fel. I linje med denna strategi är också min investeringsbetygsättning konstruerad. Det ska ta tid för bolag att gå från ett betyg till ett annat - både ned och upp. Tanken är alltså att det skall ta tid att göra sig av eller lägga till bolag till portföljen, nu när portföljen börjat ta form och börjat "definiera" sig själv lite mer, i termer av innehav, fördelning, sektorer och kärninnehav.
Jag tror på en investeringsportfölj, även med utdelningsinvestering, som lite av en levande organism. Man får titta efter vilka delar som är hälsosamma och hålla koll på samtliga delar av "varelsen", för att säkerställa att den framtida stabiliteten, utdelningen och "hälsan" är bra. Centralt bör vara att inte ta förhastade beslut, vare sig i köp eller sälj, utan att se över beslut och fundera igenom dem.
Dock behöver man retroaktivt se över om man tagit rätt beslut. För tre månader sedan köpte jag ett bolag i tro att det var något jag var intresserad av. Jag hade läst runt, gjort lite kortare analyser och sett över kursen, samt kommit fram till ett inköp av aktien på ungefär 0.7% av portföljvärdet. Två månader efteråt visar det sig efter en granskning av min beslutsprocess att beslutet var taget på alltför lösa grunder, och bröt mot en av grundteserna i investeringsportföljen - att jag ska vara intresserad av det jag investerar i, oavsett vad det är.
Det var jag inte - så jag sålde det.
Det var ett lätt val, eftersom försäljningen skedde med en liten vinst och omplacerades till bättre, men det är inte alltid det är så.
Försäljningen av Hennes och Mauritz gjordes exempelvis med en ganska ansenlig, för mina förhållanden, förlust. Skälen till försäljningen var flera - dels, för att jag inte längre trodde på bolaget i det långa loppet, men också det fundamentala - jag har inget intresse för kläder/mode. Hur ska man kunna investera om man inte ens kan förmå sig själv att ha ett intresse för det man äger/investerar i? Det är svårt, i min mening. Det tredje, och kanske mest allvarliga skälet när jag rannsakar mig själv, är att jag faktiskt följde strömmen väldigt mycket. Jag började investera 2016 och folk sade att "H&M under 300 spänn, det är alltid en bra investering!"
Ja, eller hur?
Tiden får ju utvisa om skutan vänder för H&M, men citatet visade sig i det korta loppet att vara lika sant som geocentrisk världsbildsteori.
Det centrala som jag försöker adoptera i min investeringsfilosofi är att tänka otroligt långsiktigt. Detta betyder inte att man ignorerar utvecklingar. Men de utvecklingar man agerar utifrån skall inte vara något som påverkar bolaget detta året. Eller nästa år. Det ska vara långsiktigt. 5 år, 10 år, 25 år. Så var fallet med H&M. Jag tror inte att bolaget, på grund av olika faktorer, kommer att vända sin utveckling till det positiva. Konkurs? Nej. Men jag tror inte på att bolaget får samma betydelse eller position som man tidigare har haft.
Exemplet NCC är nära till hands. Bolaget har en del problem med VD-byte, sjunkande lönsamheter i vissa sektorer och en hel del förbättringsarbete att göra. Det kommer säkert påverka bolaget under en längre tid - kanske 1-3 år. Men jag tror att NCC kommer att vara en väldigt stark aktör på den svenska byggmarknaden, varför jag inte är orolig :).
Set it and forget it är den strategi jag vill ha i mina investeringar, och jag hoppas att betygsskalan för mig blir ett hjälpmedel att uppnå detta.
