Bolaget har över 14 000 anställda.
Historik
En av mina favoritbolag/familjer, Wallenbergarna, finansierade tillsammans med franska banker företaget och öppnade 1905 Norsk Hydro, då med namnet Norsk Hydro-elektrisk Kvælstofaktieselskab. Bolaget producerade till en början gödsel genom den s.k Birkeland-Eyde-processen. Denna process krävde mängder av el, och därför byggdes fabriken nära ett vattenkraftverk, som i samband med detta också byggdes ner Notoddn. Norsk Hydro Rjukan var också ett resultat av Norsk Hydros investeringar.
Bolaget har dessvärre lite av en sordid historia med att kraftverket i Rjukan även producerade behövliga resurser för tillverkning av kärnvapen till nazityskland under andra världskriget. Detta är såväl filmatiserat som dramatiserat inom olika medier. Under andra världskriget fanns redan planer på att gå över till metallproduktion, men den tyska invasionen stoppade dessa planer under en tid.
1946, efter kriget, öppnades den första aluminium-fabriken i Ådalen. Sedan dess har utvecklingen gått även mot Olja och gas, men detta avyttrades som skrivet under 2007. Bolaget blev ett renodlat aluminumföretag under 2011, när man förvärvade aluminium som ägts av Vale i Brasilien. Norsk Hydro är idag ett av världens främsta företag vad gäller brytning av bauxit och tillverkning av aluminium och aluminiumprodukter.
Ägarstruktur
En majoritetsägare finns i Norsk Hydro, i form av den norska staten som äger nästan 44% av rösterna i bolaget. Övriga stora ägare är Folketrygefondet, som förvaltar norska pensionsförsäkringar. Tillsammans äger de två aktörerna knappt 50.3% av rösterna i Norsk Hydro. Detta i sig får räknas som godkänd majoritetsägare i bolaget.
Produktion
Norsk Hydro producerar en uppsjö av olika varor och tjänster. Inkluderat, i oordning, är följande:
* Bauxit
* Alumina
* Aluminium i tackor, plattor, plåt/ark/rullar, kabel, cylindrar, folie, och för industriell applicering
* El - bolaget är tredjestörst i norge med elproduktion, och då uteslutligen från vattenkraft.
Bolaget är en intressant kombination där man äger olika vattenkraftverk och använder den energi som produceras till att i sin tur producera aluminium. Detta gör bolaget väldigt "grönt", och ger dem även möjlighet att sälja elen som blir över till andra kunder, industrier och det norska samhället. En otroligt intressant affärsmodell, i min mening, som attraherar mig som investerare.
Produktionen i denna "form" har pågått sedan 1963, då aluminiumproduktionen påbörjades.
Positiva aspekter/Konkurrensfördelar
* Stark marknadsställning
* Grön aktör med både produktion och försörjning av el
* Stark majoritetsägare med egenintresse - norska staten
* Expertis och ägande av hela kedjan - från malmbrytning till försäljning och produktion
Risker
* Ganska volatil vinstutveckling under föregående 10 år
* Ökad skuldsättning i och med Sapa-förvärvet.
* Högst beroende av råvarupriser och efterfrågan från flera konjunkturkänsliga/cykliska industrier.
Generella finanser
Norsk Hydros nuvarande finanser har under Q3 2017, vilket är den senast publicerade rapporten, fått sig en liten törn vad gäller utvecklingen. På grund av ökade råvarukostnader, den amerikanska dollarn och andra faktorer har resultatet backat och vinsten gått ned.
Samtidigt finns det ingenting som pekar på att den globala efterfrågan på aluminium och aluminium-produkter skulle väsentligt förändras (med väsentligt syftar jag på ett stort tapp) de kommande åren (även om produktionen kan betraktas som cyklisk).På grund av den höga efterfrågan från framför allt Kina (som dock minskat något under Q3) har detta även lett till att det globala aluminium-priset har ökat avsevärt. Det höga priset är framför allt anledningen till bolagets försämrade resultat.
Trots det försämrade resultatet förväntar sig bolaget att kunna uppnå sitt mål för 2019, vilket är en vinst om 2.9 Mdr NOK.
Bolagets division för "rolled products" (valsade produkter) har även denna förändrats i och med förvärvet av svenska Sapa, och med Sapa så får Norsk hydro 22400 nya medarbetare under 2017/2018.
Ser man till bolagets försäljningssiffror finns det få orosmoln. Försäljningen av Bauxit, Aluminium och andra av bolagets produkter är högre än någonsin.
Det största problemet i bolaget verkar vara de stigande råvarupriserna för Norsk Hydro där allt som hör till produktionen av aluminium verkar påverkas. Från Kaustiksoda till Petroleum Coke till kol - alla dessa produkter stiger i pris.
Norsk Hydro har satt upp tydliga mål för förbättring och kontinuerlig optimering i bolaget fram till 2019. Dessa är bland annat det mål om 2.9 Mdr NOK som jag nämnde (man var på 1.4 Mdr NOK under 2016), en låg skuldsättningsgrad, att minska CapEx, samt andra relevanta finansiella mål. Inom de flesta av dessa mål är man på god väg, eller har man redan uppnått. Skuldsättningen i bolaget var innan Sapa-förvärvet på fantastiska 11%, men har nu i och med förvärvet gått upp till 28%. Jag bedömer dock att Sapa kommer att tillföra Norsk Hydro värdefull kompetens och utvecklingspotential, och en skuldsättning under 40% är för mig inte av oroande karaktär.
Låt oss se över historisk data från Börsdata lite grand.
'
Kursen är volatil, med cyklisk karaktär, vilket är väntat för ett aluminiumföretag med inslag av tillverkning och elproduktion/försäljning. Vi befinner oss för närvarande i en topp, vilket gör att ett eventuellt inköp/ytterligare köp av aktier får anses vara oattraktivt utifrån GAV. Bättre är att vänta på att efterfrågan och således kursen, dalar lite grand.
Utdelningsutvecklingen är av positiv art och betryggande över tid (i alla fall de senaste 9 åren). Med tanke på bolagets utveckling betvivlar jag att vi kan förvänta oss en utdelningshöjning. Snarare tror jag på en repetition av 2009-2013 - flertalet år utan höjning, vilket även skulle vara bra för att arbeta av skuldsättningen som uppstått i och med Sapa-förvärvet och för att kompensera för vinstminskningen härledd till ökade råvarupriser. Över lång tid tror jag dock att utdelningen är säkerställd. Bolagets mål är att dela ut 40%, vilket för mig förefaller som positivt - inte för mycket, och inte för lite. Jag är av tron att få bolag kan investera allt kapital som verksamheten bär in, och då kan detta istället användas till något som utdelning.
EPS är dessvärre ingen munter läsning, där volatiliteten som beskrivs i aktiekursen även speglas i dessa siffror. Det något positiva man kan se är att det under de senaste 4 åren har gått i rätt riktning - men framtiden får utvisa om huruvida detta räcker.
Norsk Hydro skall utgöra kärnan i mitt metall/aluminiumfokus i portföljen, tillsammans med bolaget Gränges. Jag ser Norsk Hydro som en stark aktör i ett väldigt viktigt segment, och ett företag där det på grund av olika faktorer såsom statligt delägande är lätt att få insyn och tydlighet. Norsk Hydro må inte vara billigt på marknaden just i skrivande stund, men jag håller ett öga på företaget så att jag vid lämplig tidpunkt kan utöka mitt innehav.
